Snart är det dags. Odlingsåret börjar för min del i januari. Snart är det dags att så de växter som kräver en lång utvecklingstid för att hinna ge skörd innan hösten.
I år planerar jag att så följande:
För något år sedan sådde jag också aubergine tidigt, men ingen i familjen fattade riktigt tycke för den. I år har jag också föresatt att mig att mest odla sådant som vi äter, mycket rotfrukter, lök, gurka och tomat. Och bara en sorts chili och paprika.
Va noga
Fösikti
Tänk ett
Ta åv
Byt om
Klä på
Blå
Röd
Grön
Tvätt
Högtryck
Desinficer
Blå halar
Röd halar
Grön halar
Klä åv
Ta på
Byt om
Blå stövel
Röd stövel
Grön stövel
Skrapa
Spån
Sköit om
Blå skrapo
Röd skrapo
Grön skrapo
Fix
Städa
Sköit om
He
Räcker
Int
Såmt gang
Ett av mina andningshål, stället där jag tankar energi och bara får vara är i min trädgård. Kvällsrundan då man vattnar, fyller på tunnan, drar upp ett ogräs här och var och ivrigt följer med hur allt växer ger mig en sådan känsla av ro.
I år har odlandet utvidgats med både ett växthus och ett större trädgårdsland. Det ”gamla” växthuset är fyllt till bredden med tomater i olika former. Mitt nya växthus inhyser gurkor i mängd och parti, plus några paprikaplantor och vattenmelon.
Som alltid inbegriper odlandet nya grödor och lite experimenterande. Med varierande framgång kan vi väl konstatera i detta forum.
Årets fram- och motgångar, vi börjar väl med det som verkar lyckas
… inte årets hitt
Ifjol runt den här tiden stod vi i startgroparna att strax sätta grävskopan i jorden och skala av marken för ett nytt svinhus. Vi satte inledningsvis en lös tidtabell att bli klara under 2021.
Idag skriver vi januari 2022 och är inte klara ännu. Orsakerna stavas dels pandemi och dels skyhöga foderkostnader. Diverse förseningar av material och komponenter gjorde sitt. Under hösten steg också priserna på spannmål, vilket utgör majoriteten av våra rörliga kostnader, i höjden. Att både värma upp ett nytt hus och börja producera grisar på förlust var inte ett alternativ.
Bygget står ingalunda stilla, men inflyttningsklart är det inte än. Inredningen håller på att monteras, foderrum isoleras, lite golv ska ännu gjutas för att nämna några saker.
Ni vet hur man ibland är noll procent inspirerad att börja med kvällsmaten? Det finns ingen lust att röra ihop en maletköttsås eller att än en gång skala 1000 potatisar. Lägg till ett hungrigt barn, så maten borde gå både snabbt att laga OCH falla alla i familjen i smaken.
Ikväll var en sådan kväll. Addera bara ett rätt så tomt kylskåp till ovanstående. Inget maletkött att bygga en rätt runt eller nog med rester att ta till. Jag grävde i vårt torrskafferi istället och hittade bara en burk kokosmjölk och konserverade champinjoner. Konserver som hos oss sällan används och som jag helt ärligt glömt varför jag köpt i första hand. Då gjorde jag vad varje god husfru skulle göra, googlade. Kokosmjölk + svamp + recept. Google kan man lita på. Därifrån tog jag grovt tillvägagångssätt men använde vad som råkade finnas i vårt kylskåp.
Slutresultatet blev rätt så gott, trots att intentionen verkligen inte var att uppfinna ett nytt recept. Så här kommer mitt hopkok.
Ingredienser:
Gör så här:
Bryn löken, svamp och medwurst i matfett.
Koka nudlarna enligt instruktionerna och häll av dem.
Tillsätt nudlarna i pannan och stek dem snabbt en stund. Tillsätt sedan kokosmjölk och krydda. Jag tog kryddpåsen som fanns med nudlarna (räksmak), curry, salt och peppar.
Till och med treåringen åt med god aptit. Och ingredienserna (minus kokosmjölk och nudlar) var förstås inhemska.
Tips! Gillar man inte medwurst går det förstås att ta något annat man gillar istället, t.ex. bacon, skinka eller kycklingstrimlor.
Jag försöker alltid testa något nytt i trädgården varje år, både på friland och i växthuset. I växthuset odlar jag i år bland annat miniaubergin, djungelgurka och krukgurka som nya grödor.
På friland har jag däremot testat kål för första gången. Jag drev upp plantor av savoykål som fyllde 1,5 pallkrage. Sen köpte jag några plantor brysselkål för att fylla ut den sista pallkragen. Det såg så bra ut där i början, allt växte bra och det började t.o.m. bildas små kålhuvuden av savoykålen.
Sen gjorde jag det stora misstaget att lämna bort fiberduken. Det växte ju så fint! Nog klarar sig plantorna säkert. Föga anade jag vad som skulle komma sen.
Det började komma små hål på kålbladen. Plantorna blev också något vissna och slitna. När sommarens värmebölja slog till var katastrofen ett faktum. Kålmalslarver i hundratals, om inte tusentals hade flyttat in. Jag blev så uppgiven att jag inte ens orkade börja plocka dem förhand, larverna var precis överallt!
Jag hann som tur var skörda några små späda kålhuvuden innan allt blev uppätet.
Såhär ser mitt kålland ut idag. Den ena pallkragen fick en oplanerad julisådd med salladslök, dill och ärter. Den andra står ännu med uppätna kålplantor och blir antagligen till vitlöksland senare i höst.
Det finns vissa fenomen man nästan är tvungen att vänja sig vid när man bor med en bonde. Att tidtabeller inte alltid (läs: sällan) håller. Att dagarna snabbt kan ändras. Men kanske framförallt hur man borde tolka saker och ting när de förmedlas till en. Här ska ni vara medvetna om att jag och Bonden i många avseenden är väldigt olika, jag är alltid 15 minuter i tid, medan han ständigt är 15 minuter försenad.
Den eviga tidsoptimisten
”Jag kommer hem runt klockan 17.”
Trodde du kanske det betyder att arbetsdagen är slut? Hahaha. I vårt fall betyder det i nio fall av tio att Bonden kommer hem till gården då. Men ingång till vårt hem är kanske två timmar senare. (Om man har tur)
”Jag kan bli lite sen.”
Märk väl på meningens slut. Det här används frekvent när vi diskuterat ovannämnda hemgång. ”Lite sen” kan betyda allt från en halvtimme, till att han kommer in långt efter att vi andra lagt oss.
Sen finns det de helt underbara dagarna som inleds med:
”Jag tror jag tar ledigt idag.”
Att bara säga mitt i all rumba med fähusbygge, grisskötsel och flyghavreplockning att idag är det nog en ledig dag. De dagarna är helt fenomenala.
Än är det länge innan vi kan tröska något ute på åkern. Men i växthuset händer det massor varje dag! Allt har verkligen dragit iväg nu när sommarvärmen kommit. Snart kan jag skörda djungelgurka, krukgurka, spetspaprika och körsbärstomat. Chilin och äggplantan blommar också men där tar det nog någon månad ännu innan provsmakning.
Att tiden springer iväg när det är mycket att göra stämmer just nu till 110 %. Vi slutspurtar med bygget innan vårbruk och bebis. Jag försöker också reda upp i pappershögen här hemma innan ovanstående inträffar. Addera en trotsig tvååring som börjat hoppa över dagsvilan var och varannan dag och ni har en mor som ofta går och lägger sig innan kl. slagit 21 på kvällen.
Allt detta uppvägs dock av ljuset och våren! Jag pysslar dagligen i rabatten, även om magomfånget inte tillåter några stora utsvävningar. Men bara att få titta på när krokusarna slagit ut, tulpanerna skjuter i höjden och dra upp något litet ogräs här och där fyller mig med ett lugn.
Det kan hända sig att vi fått frågan varför vi börjat bygga på vintern. Skulle det inte vara lättare att bygga på sommaren? Vilket det absolut på många sätt skulle vara. Det enklaste svaret är: tid. På vintern finns det helt enkelt mera tid för delägarna att bidra med sin egen tid till bygget. Båda har egna jordbruk (och andra företag) vid sidan om det gemensamma slaktsvinsföretaget. Vår, sommar och höst är i sig en enda arbetstopp och då återstår egentligen bara vintern.
Vi närde väl en liten förhoppning om att vintern skulle vara relativt mild då vi inledde hela projektet. Men det känns som om vi fått alla sorters väder under den byggtid vi hittills haft. Allt ifrån snöfall i mängder, ordentliga köldknäppar till töväder och stormvindar. Har vi inte kört bort snö från byggplatsen, har tjälkroken på grävmaskinen varit i flitig användning. Men nu är alla väggar som ska vara uppe i detta skede monterade, kanalbottnarna gjutna och inkommande vecka är det dags för kanalkanterna.
Livet längs en grusväg
Anna Bertills
Livet längs en grusväg
Livet längs en grusväg
Livet längs en grusväg
Pampasbonden 