Flyghavremånad

Som uppväxt på en mjölkgård har jag alltid förknippat juli med höbärgning. En månad fylld med att vänta på vackert väder, hövändning och bromsar. Idag bor jag med en bonde som odlar spannmål, så här bärgas inget hö. Däremot väntar vi definitivt på de dagar då solen skiner. Juli förknippar jag numera med den årliga flyghavrejakten.

Tvåradigt korn (Arild)

Varje juli går vi (bokstavligen) igenom alla åkrar för att kontrollera om vi har flyghavre någonstans. Hittar vi inget får man vara nöjd. Om vi däremot hittar flyghavre plockas den genast bort, skiftet kollas på nytt efter en tid och ännu nästa år vidtas åtgärder för att få bukt med problemet.

Även om vi faktiskt bara gör vår plikt och följer Finlands flyghavrelag, där det bl.a. står att markägaren är skyldig att se till att hålla bort flyghavren, är det också en chans att få se hur alla grödor artar sig. Förutom att spana efter flyghavre får man en bra helhetsbild över hur det ser ut på alla åkrar. Observationer görs bl.a. gällande i vilket utvecklingsstadium grödan är, hur växtskyddet lyckats, eventuella växtsjukdomar och hur dräneringen fungerar.

Sen att det ibland är riktigt vackert där man går gör ju inte saken sämre. Då kan man bortse från bromsar, daggvått spannmål och därpå följande dyngsura skor och byxor.

Där som sädesfälten böjer sig för vinden

Paprikaskogen

Ifjol blev vi riktigt bitna av djävulssylt. Den är ett perfekt tillbehör till tacos, chips eller som smaksättare i såser. Inför detta år tänkte jag försöka odla en del av ingredienserna själv. Svärmor odlar tomater så jag försökte mig istället på paprika, chili och vitlök. Vitlöken minns ni kanske från tidigare inlägg hur bra det (inte) gick.

Paprikan däremot grodde, planterades om och växte som tusan. Jag skänkte några plantor till min lillebrors nya växthus, och planterade resten själv. Handen på hjärtat sparade jag nog lite för många plantor. Häromkvällen plockade jag in runt 20 paprikor och det minskade inte nämnvärt.

Bananpaprika

En detalj i mitt odlande är att jag inte är sådär jätteförtjust i att äta paprika. Speciellt färsk paprika får jag lätt en envis halsbränna av. Tillagad brukar däremot gå bättre. I nuläget har vi fyllt, grillat, rostat och kokat paprika på olika sätt. Djävulssylt gjorde jag en sats av häromkvällen, men den blev något för stark… Jag hade höftat lite när jag köpte chili från byns chilibutik, Yvonnes chili och grönsaker, eftersom min egen chili ännu inte har några mogna frukter.

Chilin har äntligen satt frukt

Årets nya gröda

Vi odlar vanligtvis foderkorn, vete, bondböna och ibland havre. I höstas testade vi en ny gröda för oss, höstvete. Som namnet säger sås det på hösten och det stora spänningsmomentet var hur det skulle övervintra. Efter vad som tycktes vara en evighet blev beståndet äntligen ordentligt grönt! Vissa kala fläckar finns nog där det varit för vått, men överlag ser det ganska lovande ut.

I slutet av mars tyckte vi oss se lite liv bland brodden. Sedan kom det flera köldknäppar med både snö och hagel som gjorde att man kände sig lite avvaktande till om det alls skulle bli till något. Allt såg också envist brunt ut ännu slutet av april och vi funderade nog flera gånger om experimentet alls lyckats.

30.3.2020

I början av maj började det sakta men säkert vända. Beståndet blev allt grönare och började så småningom att sluta sig.

8.5.2020

I måndags tog hela familjen en cykeltur runt byn för att spana över höstvetet. Trots torkan ser det helt okej ut. Några bristsymptom (bl.a. mangan) kunde vi observera och som ni kan se på bilderna under har det redan börjat gå i ax! Ännu har vi förstås en hel växtsäsong framför oss innan det är dags för skörd. Men Bonden talar redan om vad vi kanske ska testa nu till hösten.

22.6.2020

Sommarmössor

Jag njuter av de stickprojekt som inte kräver massvis med garn och som blir färdiga på relativt kort tid. Någon gång i livet ska jag sticka en tröja åt mig själv, men nu räcker det bra med sockor, mössor och andra mindre projekt.

Marks hade sommarrea på lite bomullsgarn nu i juni och två sorter åkte hem i påsen häromveckan. Det var ett garn som var så roligt att sticka med att det blev mössor både till mor och barn.

Färdiga sommarmössor

Jag fryser till 90 % om året så en mössa kommer nog i användning även under sommarhalvåret. Här hittar ni barnmössan och vuxenmössan.

Alla trådar fästa

Vitlökslandet

Det trädgårdsprojekt jag sett mest framemot i vår var att pröva på att odla vitlök. På grund av diverse orsaker hann jag aldrig få ner någon vitlök i höstas. Min vän Odlingsrådgivaren hävdade dock att det skulle gå lika bra att sätta den tidigt på våren. Sagt och gjort, i slutet av april sattes vitlöken i en av mina pallkragar. Varje vecka gick jag och kikade om något kommit upp, men det såg inte lovande ut.

Blivande vitlök

Jag hade mina aningar om att det eventuellt inte skulle gå så bra när jag satte löken, för den kändes lite… mjuk? Men jag hoppades ändå på det bästa. Det gick tyvärr som jag trodde för i nuläget har ingen vitlök alls kommit upp. Antagligen har jag förvarat den fel här hemma eller så var det inte världens bästa utsäde.

Synd på bra utrymme i pallkragen tyckte jag dock att det var, så för någon vecka sedan tryckte jag ner några rosenbönor och frilandsgurkor. Läste väl inte så noga på påsarna men rosenbönor kan tydligen bli upp till 2 meter långa?! Tror det blir att flytta på dem inom de närmaste dagarna till något ställe där de har bättre klättringsstöd.

Verklighet och dröm

Jag hade en vision när jag startade bloggen att den skulle bli genomtänkt och lagom djup. Filosofiska funderingar och smarta summeringar. Framförallt skulle den inte handla om självhushållning och handarbetande.

Hahaha!

Men gissa vad? Min vardag består nu till största delen av trädgård, odlande, stickning och barnskötsel. Målet med mitt eget odlande är knappast självhushållning, utan mera att odla sådant vi tycker är gott och gärna samtidigt testa lite nya sorter. Finns det något kvar av skörden att lagra är det en bonus, men det är verkligen inte något jag räknar med.

Bananpaprika i växthuset

Stickningen var jag dock inte alls beredd på. Varken det faktum att jag kunde få ett sådant intresse, eller att jag ens kunde lära mig att sticka. Men den är nu en viktig del i min avkoppling och nedvarvningsrutin om kvällarna.

Marthasocka på gång

Söndagskvällen avslutades efter diverse examenskaffen och firande av en konfirmand med en tur ut i trädgården. Lite rensande, lite täckande med gräsklipp och total njutning av en varm sommarkväll strax innan myggen invaderade.

Skogsarbete

Efter vårbruk och försommarens stora planteringsvecka är det äntligen tid för bloggen. Tiden och dagarna bara springer iväg just nu. Med strålande sol en stor del av dagarna de senaste veckorna har vi tillbringat mera tid utomhus än inomhus.

Men nu till dagens inlägg.

Då vårbruket blev klart hämtade vi 3 750 tallplantor till Munsala som skulle planteras där vi avverkat i höstas. Två något ovana planterare, värmebölja och att det ena skiftet låg långt inne i skogen gjorde att det tog ungefär en vecka att få ner allt i jorden. Vi planterade endast på förmiddagarna då det blev något helvetiskt varmt efter lunchen.

Nyplanterat

Jag kan ofta finna en viss ro i de mera monotona arbetena här på gården. Som att plocka sten, pina ved och plantera skog. Kanske är det för att man verkligen får bara vara och tänka i lugn i ro. Eller den fysiska tröttheten i kroppen efter en planteringsdag. Eller det faktum att man ser rent konkret att man fått något uträttat när plantlådorna minskar och ett skifte blivit färdigt.

Sista dagen, tredje sista lådan

Men jag måste ju ändå medge att det är skönt att ha undan ett helt arbetsmoment för i år. Att kunna checka av något på att-göra listan. Vår, sommar och höst består mest av olika arbetstoppar för oss. Till viss del njuter jag av den hårda arbetstakten, men tillika önskar jag nog oss något fler andningspauser i vardagen.

Agronomie- och forstmagister

24.4.2020 ansökte jag om mina agronompapper. Tre veckor senare såg jag att allt blivit godkänt bara några dagar senare. Orsaken att jag inte sett det var att allt sänts till skolans e-post fast jag i ansökningsblanketten fyllt i en annan? Nåväl, jag är ju trots allt FÄRDIG!

Detta är den mest udda känsla jag haft under våren. Efter att ha kämpat med att försöka få allt klart på distans. Efter X antal avbrott. Byte av jobb. Graviditet och bebis. Renovering. Mammahjärna.

Här är den:

Min gradu!

Den är verkligen inget mästerverk. Min duktiga flicka gråter lite inombords över hur halvhjärtat genomförd den slutligen blev.

Men.

Försöker intala mig följande:

  1. Den är klar
  2. Jag har fått den högre utbildning jag drömt om
  3. Det lyckades trots ovannämnda orsaker till förseningar (om än en hel del prokrastinering fanns med under processen)
  4. Den är klar

Ett ångestmoln över axlarna har lättat. Men känslan ändå, surrealistiskt är det enda jag kommer på för att beskriva den. Och hur ohögtidlig den slutliga processen har känts. Fyll i en blankett och sen få ett e-postmeddelande.

Aldrig sockor!

Jag har ju som sagt under den senaste tiden börjat sticka. De första projekten som blev klara var bl.a. halsvärmare och en mössa. I början av mitt nyvunna intresse för stickningen hävdade jag bestämt att jag aldrig kommer att börja sticka sockor. Det kändes för svårt med många olika tekniker att behärska som att plocka upp maskor, få till kilar och förstås den fruktade hälen.

Jag hade också ett minne av lågstadiets handarbetstimmar (då för övrigt alla var tvungna att sticka ett par sockor) att det var rätt obekvämt med många stickor, svårt att få jämnt och risk för att tappa maskorna.

Men efter att ha blivit varm med stickorna bestämde jag mig för att prova. Hur svårt kunde det vara? Som av en slump diskuterade jag stickning med min mor och då kom vi oss in på magic loop. Det innebär att man även stickar mindre projekt, som t.ex. sockor och vantar, på en rundsticka. Mamma hävdade att det nog är riktigt lätt att sticka på det sättet och jag bestämde jag mig för att ändå prova.

Socka med magic loop

Då jag ännu har rätt svårt att förstå skrivna stickinstruktioner har videoklipp varit räddaren i nöden. Strömsö har jättebra korta videon med hur man lägger upp, stickar olika sorters maskor och tar ihop. Och på youtube finns det förstås en uppsjö av stickvideon. I teorin kan man sticka två sockor samtidigt med magic loop, men jag har hittills stickat en åt gången.

Jag ska inte ljuga: jag höll på att ge upp många gånger när jag började med min första socka. Först sket det sig med att få in att sticka sockor på rundstickan, det var som om hjärnan inte ville programmera in hur man skulle göra. Sen plockade jag på något vänster upp en massa maskor i misstag under hälen, hälhoptagningen blev inte alls som i beskrivningen och så vidare. Efter många fula ord, och en X antal gånger uppriven stickning fick jag färdigt den första sockan. Efter det var det som om något klickade i huvudet: jag kunde ju! Det förlösande för mig har helt klart varit hur bekvämt det är att sticka med en rundsticka istället för det vanliga strumpstickorna och att jag börjat få till hälen. Resultatet är redan flera sockor, tre par till Barnet nästa vinter, ett par till Bonden och nu står undertecknad själv i tur.

Sockskörd april-maj 2020

Bråda tider

Hann knappt posta föregående inlägg innan arbetet här hemma brakade lös igen. Under i princip två dagar har vi harvat, sått och vältat 17 hektar vete. Brådskan stavas utlovat regn till helgen. Svärfar och jag skötte vältandet idag, där jag fick eftermiddagspasset.

Trots att man ju de facto är väldigt bunden om man bor på ett lantbruk kände jag en oerhörd frihet idag. Bara jag, traktorn och fredagsradio på full volym.

Och fredagsglass 😊