Finns det något annat att blogga om än Coronasituationen just nu? Känns nästan som om det är lite nonchalant att inte ägna åtminstone ett inlägg åt undantagstillståndet i vårt land. Massvis har redan sagts, men mina två reflektioner efter gårdagen är spontant:

• Hur otroligt proffsig, lugn och tydlig vår regering med Sanna Marin i spetsen verkade på statsrådets presskonferens igår
• Vikten av att vi nu arbetar tillsammans för att smittan inte sprids och att vi ”plattar ut kurvan” – blir alldeles varm i maggropen av den solidaritet som jag möttes av i mina flöden idag

Samtidigt diskuterade jag och Bonden vid kaffebordet imorse hur detta påverkar oss och vår vardag. I nuläget har inte speciellt mycket ändrats för oss. Jag är väldigt medveten om från vilken priviligierad position jag konstaterar detta. Skulle jag och Bonden haft en annan vardag och framförallt andra yrken skulle vi knappast sitta och hävda samma sak.

Men faktum är att jag som vårdledig ändå är mycket hemma, den ”största” ändringen är att eventuella mamma-barn träffar har avbokats i det här skedet. För Bonden är vardagen i princip den samma: grisar ska skötas morgon och kväll och däremellan sitter han ofta endera i traktorn eller grävmaskinen.

Många gånger har jag klagat över sena kvällar, mycket jobb och allmänt oförutsägbara arbetsdagar, men idag är jag bara tacksam över att jag bor och lever med en jordbrukare.