Har ni någon gång haft ett skönt pirr i magen? Ett sådant där pirr som när man väntar på att få träffa någon man tycker om, eller när man ser framemot något riktigt roligt. Det pirret har jag.

Mitt pirr är våren. Inte i den bemärkelsen av fågelkvitter och nyutslagna löv, även om det också är trevligt. Nej, pirret är vår som i vårbruk. En vår fylld med brummande maskiner, damm och flytgödsel. Varje dag är olik den andra och tempot är högt när det kör igång.

Våren är en tid av väntan och förväntan. Just nu känns det som att den är så nära. Kanske har det att göra med den snöfattiga vintern. Eller det faktum att nästan alla sociala sammankomster har avbokats och jag behöver något att se fram emot.

Det är som om det ligger i luften. Sakta ser man hur åkrarna torkar upp lite mera dag för dag. Snart är det dags att fixa till det sista i maskinväg innan våren kör igång på allvar. Sedan beger vi oss ut.