Jag har ju som sagt under den senaste tiden börjat sticka. De första projekten som blev klara var bl.a. halsvärmare och en mössa. I början av mitt nyvunna intresse för stickningen hävdade jag bestämt att jag aldrig kommer att börja sticka sockor. Det kändes för svårt med många olika tekniker att behärska som att plocka upp maskor, få till kilar och förstås den fruktade hälen.

Jag hade också ett minne av lågstadiets handarbetstimmar (då för övrigt alla var tvungna att sticka ett par sockor) att det var rätt obekvämt med många stickor, svårt att få jämnt och risk för att tappa maskorna.

Men efter att ha blivit varm med stickorna bestämde jag mig för att prova. Hur svårt kunde det vara? Som av en slump diskuterade jag stickning med min mor och då kom vi oss in på magic loop. Det innebär att man även stickar mindre projekt, som t.ex. sockor och vantar, på en rundsticka. Mamma hävdade att det nog är riktigt lätt att sticka på det sättet och jag bestämde jag mig för att ändå prova.

Då jag ännu har rätt svårt att förstå skrivna stickinstruktioner har videoklipp varit räddaren i nöden. Strömsö har jättebra korta videon med hur man lägger upp, stickar olika sorters maskor och tar ihop. Och på youtube finns det förstås en uppsjö av stickvideon. I teorin kan man sticka två sockor samtidigt med magic loop, men jag har hittills stickat en åt gången.

Jag ska inte ljuga: jag höll på att ge upp många gånger när jag började med min första socka. Först sket det sig med att få in att sticka sockor på rundstickan, det var som om hjärnan inte ville programmera in hur man skulle göra. Sen plockade jag på något vänster upp en massa maskor i misstag under hälen, hälhoptagningen blev inte alls som i beskrivningen och så vidare. Efter många fula ord, och en X antal gånger uppriven stickning fick jag färdigt den första sockan. Efter det var det som om något klickade i huvudet: jag kunde ju! Det förlösande för mig har helt klart varit hur bekvämt det är att sticka med en rundsticka istället för det vanliga strumpstickorna och att jag börjat få till hälen. Resultatet är redan flera sockor, tre par till Barnet nästa vinter, ett par till Bonden och nu står undertecknad själv i tur.