Som uppväxt på en mjölkgård har jag alltid förknippat juli med höbärgning. En månad fylld med att vänta på vackert väder, hövändning och bromsar. Idag bor jag med en bonde som odlar spannmål, så här bärgas inget hö. Däremot väntar vi definitivt på de dagar då solen skiner. Juli förknippar jag numera med den årliga flyghavrejakten.

Varje juli går vi (bokstavligen) igenom alla åkrar för att kontrollera om vi har flyghavre någonstans. Hittar vi inget får man vara nöjd. Om vi däremot hittar flyghavre plockas den genast bort, skiftet kollas på nytt efter en tid och ännu nästa år vidtas åtgärder för att få bukt med problemet.

Även om vi faktiskt bara gör vår plikt och följer Finlands flyghavrelag, där det bl.a. står att markägaren är skyldig att se till att hålla bort flyghavren, är det också en chans att få se hur alla grödor artar sig. Förutom att spana efter flyghavre får man en bra helhetsbild över hur det ser ut på alla åkrar. Observationer görs bl.a. gällande i vilket utvecklingsstadium grödan är, hur växtskyddet lyckats, eventuella växtsjukdomar och hur dräneringen fungerar.

Sen att det ibland är riktigt vackert där man går gör ju inte saken sämre. Då kan man bortse från bromsar, daggvått spannmål och därpå följande dyngsura skor och byxor.