Idag är det Finlands självständighetsdag. 103 år blir vårt land. Varje år den sjätte december stannar jag upp och tänker på de som kämpat för vårt lands självständighet. Främst tänker jag på min pappas farfar, ”gambäfaffa”. Han var en stor trygghet i min barndom. Hos gambäfaffa byggde jag Lego, drack gul lemonad och gick på promenad upp till höga berget.

Jag förstod först när jag blev äldre att han varit med i kriget. Liksom många andra veteraner pratade han aldrig om kriget. Det enda jag minns är från tiden han bodde på Pedersheim när han inte ville ta sina mediciner för att han trodde ryssen höll på att förgifta honom. Jag tror också att fammo berättat om att gårdens häst kallades in i kriget.

Gambäfaffa blev hela 97 år gammal. Sinnet grumlades de sista åren, men kroppen var (såvitt jag minns) i relativt gott skick. Jag hoppas att han var glad över hur vårt land utvecklats. Att vi har ett tryggt och stabilt land. Allt det som gambäfaffa också gav mig.