Terapi

En av de saker som får mig att må bra och koppla av är att måla. Ju större projekt desto bättre. I sommar hoppas jag hinna med en maskinhall och det vita runt vårt hus om bara vädret tillåter.

Innan det blir dags för dessa projekt har jag redan hunnit tjuvstarta målningen 2020.

Plockepinn

Här hemma kom en byggsats till en sandlåda hem häromdagen. Den väntar nu i garaget på sitt sista varv lasyr innan det är dags att skruva ihop den.

Den senaste veckan har jag också hunnit hjälpa till med ytbehandling och målning av en bastu hemma hos mor och far. Igår fick den sista varvet på fasaden. Som jag väntar på invigning av den senare i sommar!

Annorlunda eftermiddag

Mina eftermiddagar består oftast av att försöka hinna med diverse göromål hemma medan barnet sover sin dagsvila. Idag såg programmet lite annorlunda ut eftersom årets stödinforunda ordnades helt via webben idag. Traditionellt har den ordnats som traditionella infotillfällen ute i kommunerna. Eftersom det är jag som har hand om ”EU-pappren” hos oss är det också min uppgift att hålla mig uppdaterad inför årets stödansökan.

Mycket har skett via webben under våren för min del, allt från nämndmöten till kaffeträffar. Det är ofta det krånglar när man gör saker live, via webben. Är det inte mickar som inte fungerar eller bild som stannar är det powerpointer som man inte lyckas få fram.

Screenshot: Fredrik Grannas och Rune Forsman

Inget av detta hände idag. Det var snygga övergångar mellan presentationerna, lite frågor infogat som lättade upp programmet och framförallt korta videor som gjorde att man orkade sig koncentrera genom hela. Kan ju hända att jag är partisk när det är nuvarande och forna kollegor som fixade inforundan, men gud vad proffsigt ordnat!

Screenshot: stödinforundan 2020

Ännu ordnas två stödinfon, ikväll 16.4. kl. 19.00 eller i maj 27.5 kl. 19.00. Här finns program och länkar.

Artikel på andra inhemska

För över en månad sedan blev jag intervjuad av Maaseudun Tulevaisuus i egenskap av fullmäktigeledamot för SFP i Vörå kommun. Resultatet går att läsa här och här. Det som imponerade mig mest under intervjun var att artikelförfattaren Antti Kantola pratade svenska med mig! Något som man i dagens samhälle sällan tar för givet. Bilderna är alla tagna av Johannes Tervo.

Fotograf: Johannes Tervo
Fotograf: Johannes Tervo

Undrens tid

Det här med social distansering för med sig en del underliga bieffekter hemma hos oss. Bland annat detta:

Kläckte ur mig åt min kära mor att jag nog behöver ett projekt. Både stickor och garn följde med hem förra helgen och saldot hittills är ovanstående. När jag börjar ett projekt har jag en tendens att gå all in med en gång. Har försökt att inte ta mig vatten över huvu men i nuläget finns redan en huva och strumpor åt Bonden på stickorna.

Jag är relativt säker på att sist jag stickade var under handarbetstimmarna på sjuan. Då stickade jag ett pannband. Det tog hela höstterminen.

Pirret

Har ni någon gång haft ett skönt pirr i magen? Ett sådant där pirr som när man väntar på att få träffa någon man tycker om, eller när man ser framemot något riktigt roligt. Det pirret har jag.

Mitt pirr är våren. Inte i den bemärkelsen av fågelkvitter och nyutslagna löv, även om det också är trevligt. Nej, pirret är vår som i vårbruk. En vår fylld med brummande maskiner, damm och flytgödsel. Varje dag är olik den andra och tempot är högt när det kör igång.

Våren är en tid av väntan och förväntan. Just nu känns det som att den är så nära. Kanske har det att göra med den snöfattiga vintern. Eller det faktum att nästan alla sociala sammankomster har avbokats och jag behöver något att se fram emot.

Det är som om det ligger i luften. Sakta ser man hur åkrarna torkar upp lite mera dag för dag. Snart är det dags att fixa till det sista i maskinväg innan våren kör igång på allvar. Sedan beger vi oss ut.

Vårbruk 2019

Vem är Pampasbonden?

Jag som bloggar heter Madelene och bor i en liten by i Österbotten. Sedan sex år tillbaka är jag tillsammans med en bonde. Vi flyttade i somras in i mina svärföräldrars hus och jag är för tillfället vårdledig med vårt första barn. Bloggen behandlar livet på landet i allmänhet och livet på ett jordbruk i synnerhet.

Jag är uppväxt på en mjölkgård i det avlånga landskapet Österbotten. Länge var min största dröm att få komma bort, såsom det ju ofta är när man är ung. Jag flyttade hemifrån och levde studieliv i Nyland, var på utbyte, ”hittade mig själv” och tog examen. Trots min längtan bort drog ändå rötterna mig tillbaka. Jag flyttade hem, fick jobb och så småningom även en sambo, Bonden. Min sambo är heltidsjordbrukare och jag jobbar själv på en fackförening för lantbrukare och trädgårdsproducenter.

Trots att jag när jag var yngre bara önskade att få se världen, är jag i grunden väldigt bekväm av mig. Jag älskar tryggheten i min vardag, även om den inte är utan utmaningar. Min förhoppning är att ni ska finne nöje i min skildring av glesbygdslivet.

Fotnot

Namnet pampasbonden syftar på bloggens tema och geografiska placering. Pampas är ett smeknamn för mitt avlånga (och platta) moderlandskap: Österbotten.

Trädgårdstankar i mars

Jag är en (nybliven) hobbyodlare. Amatör i ordets rätta bemärkelse.

Att göra upp en odlingsplan åt Bonden, räkna ut såtäthet för spannmål och köra traktor är väl inga större problem. Däremot att odla i trädgårdsland, rabatter och driva upp plantor: där är jag en fullskalig nybörjare.

Länge trodde jag att trädgård aldrig var något som kunde väcka mitt intresse. Ända tills ifjol när jag föräldraledig och mitt uppe i en renovering fann ett oerhört lugn i att påta i jorden och planera rabatter. Bara under fjolåret tillkom det två stenpartier, istället för den tänkta avveckling jag inledningsvis hade i tankarna.

Stenparti 2019

Nu ska ni inte tro att jag är någon expert, eller blivande guru inom hemmaträdgården. Tvärtom skulle jag hävda. Jag är den som gillar att plantera, så och skita ner mig i de där första stegen i odlingen. Vid efterkommande vattnande, omplanterande och andra nödvändiga åtgärder går det inte nödvändigtvis lika smidigt.

Vi kan ju ta en titt på hur odlingssäsongen 2020 ser ut hemma hos mig:

Januari inleddes med sådd av diverse blommor. Mycket grodde, mycket dog. Nu lever några solvändor, ett fåtal toffelblommor, fetknopparna och taklökarna kommer sakta men säkert. I början av mars var det dags för paprika och chili, här lever mitt hopp ännu. Åtminstone chilin verkar trivas i solskenet.

Det som ännu finns kvar på förodlingslistan är min favorit bland rotsaker: rotselleri. Sådde direkt på friland ifjol, men den hann inte bilda någon knöl under växtsäsongen då.