Till för ett par år sedan hade vi ännu grisar i den äldsta delen av ladugården. En del som var mycket tung att arbeta i rent fysiskt och inte optimal vad gällde inomhusklimatet. Efter att det lilla traktorgaraget för länge sedan blivit för litet byggdes hela den ladugårdsdelen om till garage för både bilar och betydligt större fordon. Kvar på utsidan lämnade den tomma dyngplattan, nu utan fastgödsel.

Till morsdag fick jag och svärmor en efterlängtad kompost. Den har vi dels för att minska på soporna till tunnan som vid varje tömning har en tendens att vara överfull. Dels för att ta tillvara på det biologiska avfall som två hushåll producerar. När man äter 98 % av alla måltider hemma blir det en hel del potatisskal, kaffesump och matrester.

Komposten fick passligt nog sin plats på dyngplattan, eller kompostplattan kanske vi skall kalla den.

Tydligen hade vi redan ett färdigt skydd för att förvara kompostströet i = den gamla skitkanalen.

Ännu händer det inte så mycket i tunnan, men jag tänker att efter ett par veckor när vi kontinuerligt fyllt på den kommer temperaturen säkert att börja stiga.

Det bästa av allt med placeringen? Det gör inget ifall komposten börjar klotta eftersom det finns en liten brunn under plattan dit all överflödig vätska far.