Snart är det dags. Odlingsåret börjar för min del i januari. Snart är det dags att så de växter som kräver en lång utvecklingstid för att hinna ge skörd innan hösten.
I år planerar jag att så följande:
För något år sedan sådde jag också aubergine tidigt, men ingen i familjen fattade riktigt tycke för den. I år har jag också föresatt att mig att mest odla sådant som vi äter, mycket rotfrukter, lök, gurka och tomat. Och bara en sorts chili och paprika.
Än är det länge innan vi kan tröska något ute på åkern. Men i växthuset händer det massor varje dag! Allt har verkligen dragit iväg nu när sommarvärmen kommit. Snart kan jag skörda djungelgurka, krukgurka, spetspaprika och körsbärstomat. Chilin och äggplantan blommar också men där tar det nog någon månad ännu innan provsmakning.
Att tiden springer iväg när det är mycket att göra stämmer just nu till 110 %. Vi slutspurtar med bygget innan vårbruk och bebis. Jag försöker också reda upp i pappershögen här hemma innan ovanstående inträffar. Addera en trotsig tvååring som börjat hoppa över dagsvilan var och varannan dag och ni har en mor som ofta går och lägger sig innan kl. slagit 21 på kvällen.
Allt detta uppvägs dock av ljuset och våren! Jag pysslar dagligen i rabatten, även om magomfånget inte tillåter några stora utsvävningar. Men bara att få titta på när krokusarna slagit ut, tulpanerna skjuter i höjden och dra upp något litet ogräs här och där fyller mig med ett lugn.
Ett intensivt och för mig stort trädgårdsintresse drabbade mig helt oväntat för ett par år sedan. I år hade jag tänkt (försöka) ta det lite lugnare och kanske inte driva upp fullt så många plantor. Försökte tala allvar med mig själv och dra mig till minnes alla paprika- och chiliplantor som jag inte hade rum med ifjol.
Vi kan väl kort och gott konstatera att det inte har gått sådär superbra med mina intentioner. I början av februari satte jag miniaubergin, paprika och ett par sorters chili. Dessutom finns det flera frösorter som får vänta till mars innan det är deras tur. Var jag ska få rum med allt om det lyckas gro är en helt annan femma.
Jag gillar helt klart starten mest med odlingen; att få gå igenom frölagret, söka fram krukor och skita ner sig lite med jord under naglarna. Under veckan tittade de första små auberginbladen upp och cayennepepparn verkar också vara på gång.
Ifjol blev vi riktigt bitna av djävulssylt. Den är ett perfekt tillbehör till tacos, chips eller som smaksättare i såser. Inför detta år tänkte jag försöka odla en del av ingredienserna själv. Svärmor odlar tomater så jag försökte mig istället på paprika, chili och vitlök. Vitlöken minns ni kanske från tidigare inlägg hur bra det (inte) gick.
Paprikan däremot grodde, planterades om och växte som tusan. Jag skänkte några plantor till min lillebrors nya växthus, och planterade resten själv. Handen på hjärtat sparade jag nog lite för många plantor. Häromkvällen plockade jag in runt 20 paprikor och det minskade inte nämnvärt.
En detalj i mitt odlande är att jag inte är sådär jätteförtjust i att äta paprika. Speciellt färsk paprika får jag lätt en envis halsbränna av. Tillagad brukar däremot gå bättre. I nuläget har vi fyllt, grillat, rostat och kokat paprika på olika sätt. Djävulssylt gjorde jag en sats av häromkvällen, men den blev något för stark… Jag hade höftat lite när jag köpte chili från byns chilibutik, Yvonnes chili och grönsaker, eftersom min egen chili ännu inte har några mogna frukter.
Det trädgårdsprojekt jag sett mest framemot i vår var att pröva på att odla vitlök. På grund av diverse orsaker hann jag aldrig få ner någon vitlök i höstas. Min vän Odlingsrådgivaren hävdade dock att det skulle gå lika bra att sätta den tidigt på våren. Sagt och gjort, i slutet av april sattes vitlöken i en av mina pallkragar. Varje vecka gick jag och kikade om något kommit upp, men det såg inte lovande ut.
Jag hade mina aningar om att det eventuellt inte skulle gå så bra när jag satte löken, för den kändes lite… mjuk? Men jag hoppades ändå på det bästa. Det gick tyvärr som jag trodde för i nuläget har ingen vitlök alls kommit upp. Antagligen har jag förvarat den fel här hemma eller så var det inte världens bästa utsäde.
Synd på bra utrymme i pallkragen tyckte jag dock att det var, så för någon vecka sedan tryckte jag ner några rosenbönor och frilandsgurkor. Läste väl inte så noga på påsarna men rosenbönor kan tydligen bli upp till 2 meter långa?! Tror det blir att flytta på dem inom de närmaste dagarna till något ställe där de har bättre klättringsstöd.
Jag hade en vision när jag startade bloggen att den skulle bli genomtänkt och lagom djup. Filosofiska funderingar och smarta summeringar. Framförallt skulle den inte handla om självhushållning och handarbetande.
Hahaha!
Men gissa vad? Min vardag består nu till största delen av trädgård, odlande, stickning och barnskötsel. Målet med mitt eget odlande är knappast självhushållning, utan mera att odla sådant vi tycker är gott och gärna samtidigt testa lite nya sorter. Finns det något kvar av skörden att lagra är det en bonus, men det är verkligen inte något jag räknar med.
Stickningen var jag dock inte alls beredd på. Varken det faktum att jag kunde få ett sådant intresse, eller att jag ens kunde lära mig att sticka. Men den är nu en viktig del i min avkoppling och nedvarvningsrutin om kvällarna.
Söndagskvällen avslutades efter diverse examenskaffen och firande av en konfirmand med en tur ut i trädgården. Lite rensande, lite täckande med gräsklipp och total njutning av en varm sommarkväll strax innan myggen invaderade.
Både regn och snö (!) har bromsat vårbruket under de senaste dagarna. Dagar som jag då hunnit spendera ute i trädgården. Det är så härligt när en sort efter den andra börjar blomma, så här kommer en liten titt på vad som blommar hos mig just nu.
Till för ett par år sedan hade vi ännu grisar i den äldsta delen av ladugården. En del som var mycket tung att arbeta i rent fysiskt och inte optimal vad gällde inomhusklimatet. Efter att det lilla traktorgaraget för länge sedan blivit för litet byggdes hela den ladugårdsdelen om till garage för både bilar och betydligt större fordon. Kvar på utsidan lämnade den tomma dyngplattan, nu utan fastgödsel.
Till morsdag fick jag och svärmor en efterlängtad kompost. Den har vi dels för att minska på soporna till tunnan som vid varje tömning har en tendens att vara överfull. Dels för att ta tillvara på det biologiska avfall som två hushåll producerar. När man äter 98 % av alla måltider hemma blir det en hel del potatisskal, kaffesump och matrester.
Komposten fick passligt nog sin plats på dyngplattan, eller kompostplattan kanske vi skall kalla den.
Tydligen hade vi redan ett färdigt skydd för att förvara kompostströet i = den gamla skitkanalen.
Ännu händer det inte så mycket i tunnan, men jag tänker att efter ett par veckor när vi kontinuerligt fyllt på den kommer temperaturen säkert att börja stiga.
Det bästa av allt med placeringen? Det gör inget ifall komposten börjar klotta eftersom det finns en liten brunn under plattan dit all överflödig vätska far.
Jag är en (nybliven) hobbyodlare. Amatör i ordets rätta bemärkelse.
Att göra upp en odlingsplan åt Bonden, räkna ut såtäthet för spannmål och köra traktor är väl inga större problem. Däremot att odla i trädgårdsland, rabatter och driva upp plantor: där är jag en fullskalig nybörjare.
Länge trodde jag att trädgård aldrig var något som kunde väcka mitt intresse. Ända tills ifjol när jag föräldraledig och mitt uppe i en renovering fann ett oerhört lugn i att påta i jorden och planera rabatter. Bara under fjolåret tillkom det två stenpartier, istället för den tänkta avveckling jag inledningsvis hade i tankarna.
Nu ska ni inte tro att jag är någon expert, eller blivande guru inom hemmaträdgården. Tvärtom skulle jag hävda. Jag är den som gillar att plantera, så och skita ner mig i de där första stegen i odlingen. Vid efterkommande vattnande, omplanterande och andra nödvändiga åtgärder går det inte nödvändigtvis lika smidigt.
Vi kan ju ta en titt på hur odlingssäsongen 2020 ser ut hemma hos mig:
Januari inleddes med sådd av diverse blommor. Mycket grodde, mycket dog. Nu lever några solvändor, ett fåtal toffelblommor, fetknopparna och taklökarna kommer sakta men säkert. I början av mars var det dags för paprika och chili, här lever mitt hopp ännu. Åtminstone chilin verkar trivas i solskenet.
Det som ännu finns kvar på förodlingslistan är min favorit bland rotsaker: rotselleri. Sådde direkt på friland ifjol, men den hann inte bilda någon knöl under växtsäsongen då.
Livet längs en grusväg
Anna Bertills
Livet längs en grusväg
Livet längs en grusväg
Livet längs en grusväg
Pampasbonden 