Drömmar om våren

Ett intensivt och för mig stort trädgårdsintresse drabbade mig helt oväntat för ett par år sedan. I år hade jag tänkt (försöka) ta det lite lugnare och kanske inte driva upp fullt så många plantor. Försökte tala allvar med mig själv och dra mig till minnes alla paprika- och chiliplantor som jag inte hade rum med ifjol.

Vi kan väl kort och gott konstatera att det inte har gått sådär superbra med mina intentioner. I början av februari satte jag miniaubergin, paprika och ett par sorters chili. Dessutom finns det flera frösorter som får vänta till mars innan det är deras tur. Var jag ska få rum med allt om det lyckas gro är en helt annan femma.

Odlingen 2021 inledd

Jag gillar helt klart starten mest med odlingen; att få gå igenom frölagret, söka fram krukor och skita ner sig lite med jord under naglarna. Under veckan tittade de första små auberginbladen upp och cayennepepparn verkar också vara på gång.

Första plantbebisen!

Kanalbottnar

Vi är nu igång med bygget på riktigt! En lokal entreprenör i byn gräver och massvis med jord, snö och sand har flyttats från och till tomten. Här kommer en bildkavalkad så vi har det dokumenterat för framtiden.

Första grävdagen
Kanalbotten grävd och fylld med sand
Vi täcker in sandbäddarna så att inte tjälen ska gå ner i marken

Starten blev uppskjuten ett tag på grund av kylan, men nu håller vi tummarna för att vi är back on track.

Köttakademin 2021

Något som vi fick vänja oss vid under 2020 var ju helt klart distansmöten, vare sig vi ville det eller inte. För min egen del har det sparat massvis med tid att kunna sitta på möten hemma. Som förtroendevald i Vörå kommun, med över 60 km tur-retur till kommungården har det varit så fantastiskt smidigt att bara starta datorn, kolla ljudet och öppna Teams för att delta i möten. Klart att tekniken ibland krånglar och man river sitt hår om man inte får micken att funka, men det är smällar man får ta.

2021 ser ut att fortsätta i fjolårets anda vad gäller möten. Kommunens uppdrag har kört igång ordentligt redan och snart blir det en del årsmöten för de föreningar man är med i. Idag hängde jag med på Atrias Köttakademin från brorsans lägenhet i Purmo, medan barnet lekte hos mommo. Jordbruksministern, aktuellt från marknaden, premierade gårdar och t.o.m. en intervju från Kina bjöd programmet på. Även om man är ovan att sitta och bara lyssna flera timmar i sträck gjorde det intressanta programmet att det gick fint.

Jord- och skogsbruksminister Jari Leppä hade en av de inledande talturerna

Självklart så finns det begränsningar med att inte kunna träffas fysiskt. Diskussionen löper (ibland) inte som den brukar och småpratet med andra deltagare är ofta ganska sparsamt. Men med tanke på vad läget ännu är i Finland och världen, är det ändå fint att man kan träffas digitalt.

Snart byggstart

En av grundideerna med bloggen jag hade var att jag skulle kunna ge en inblick i vårt jordbruk och vardag. Att visa var och hur våra grisar lever. Men så fick vi in en smittsam djursjukdom i vår besättning i början av 2020, nämligen salmonella. Hindrande av smittspridning och handdesinfektion var vardag för oss (i alla fall i svinhuset) redan då man började höra talas om Corona.

Smittan ledde till en stor operation med sanering av ett av våra svinhus, tvätt, desinficering, massvis med klädbyten och tät kontakt med kommunala och regionala myndigheter, slakteri osv. Som en liten ”bonus” hade vi också ett åsknedslag i början av sommaren. Pappersexercisen har varit… utmanande. Det har krävt mycket tid och energi av alla inblandade. Framförallt var vi tvungna att skjuta en stor planerad investering på framtiden. Nu börjar allt så småningom ha rett upp sig och beroende vinterns väder har vi troligen byggstart i slutet av januari i år.

För några dagar sedan var vi ute och avvägde där vårt nya svinhus kommer att byggas under 2021. Just nu är det bara en åkerplätt, men om ett par veckor är det förhoppningsvis full rulle. Nu håller vi bara tummarna att den värsta kölden inte blir alltför långvarig.

Snart blir utsikten en annan

103 år

Idag är det Finlands självständighetsdag. 103 år blir vårt land. Varje år den sjätte december stannar jag upp och tänker på de som kämpat för vårt lands självständighet. Främst tänker jag på min pappas farfar, ”gambäfaffa”. Han var en stor trygghet i min barndom. Hos gambäfaffa byggde jag Lego, drack gul lemonad och gick på promenad upp till höga berget.

Jag förstod först när jag blev äldre att han varit med i kriget. Liksom många andra veteraner pratade han aldrig om kriget. Det enda jag minns är från tiden han bodde på Pedersheim när han inte ville ta sina mediciner för att han trodde ryssen höll på att förgifta honom. Jag tror också att fammo berättat om att gårdens häst kallades in i kriget.

Gambäfaffa blev hela 97 år gammal. Sinnet grumlades de sista åren, men kroppen var (såvitt jag minns) i relativt gott skick. Jag hoppas att han var glad över hur vårt land utvecklats. Att vi har ett tryggt och stabilt land. Allt det som gambäfaffa också gav mig.

Ofrivillig paus

Det är länge sedan jag bloggat. Det finns en hel rad saker jag kunde skylla på, men det enklaste är på något vis det mest sanna. Livet kom emellan. Livet med en allt vildare tvååring, söndrig telefon och hög takt i vardagen under höstbruket.

Nu har tempot äntligen lugnat ner sig här i novembermörkret. November är den tyngsta månaden tycker jag. Regn, slask och mörker. Och i år också ett litet virus som sabbar en hel del.

För att motverka allt detta har vi börjat julpynta hemma. Bonden som annars är rätt strikt med när man ”får” börja med pyntandet har hängt upp gardiner, julstjärnor och plockat fram ljusstakar under den senaste veckan. Själv har jag provlagat lite plockmat till lilla jul nu i helgen. Vi maxar adventstiden i år va?

Jul i fönstret

Täckodling

Såhär skrev jag i början av maj när jag startade ett inlägg om täckodling :

Det känns som om jag eventuellt är sist på bollen när det gäller detta, men i år tänkte jag testa på att täckodla. Jag har redan fixat grunden till bänken, nu saknas det bara att täcka. Det enda material vi har hemma just nu är halm. Något som säkert skulle funka bra om det inte vore för det faktum att vi bor på ett rätt så blåsigt ställe. Halm har ju en tendens att flyga iväg.

Efter att jag skrivit om dethär täckte jag ändå med den halm vi hade. Synnerligen torr halm… Jag täckte in en del av bänken med halm, satte fiberduk och stenar på så att det inte skulle flyga iväg i första taget. En blåsig dag senare hade 90 % av halmen blåst iväg till grannarna, fiberduken upphittades vid åkerkanten och jag var något uppgiven. Främst för att jag ju nog varit medveten om hur stor risken ändå var med tanke på stället där vi bor.

Skam den som ger sig. Den stora bänken jag tänkt täcka är i nuläget otäckt (och lär så förbli), men i princip alla pallkragar fick någon typ av täckning under sommaren. Gräsklipp kommer det begränsad efter vår gräsklippare, men jag har också täckt med bl.a. ogräs som inte fröat av sig, rabarberblad och en del av libbstickans äldre blad. Det gick inte snabbt att täcka som jag gör, men det var så roligt att se hur bra allting växer i en jord där fukten hölls jämnare av täckmaterialet.

Vi lade lite rullgräsmatta i juli och där kommer det äntligen ordentligt med gräsklipp. Gräsklippet som kommit därifrån lyckades jag räfsa ihop till alla mina tre nya pallkragar och till den nya rabarbern. Här nedamom ser ni hur det såg ut i mina pallkragar i slutet av juli.

Nytäckt palsternacka och dill
Bön- och gurklådan bäddades in
Ännu lite palsternacka

Målningsbiten

Jag hade färdiga planer i våras för vad som skulle målas i sommar. Som med planer överlag på en gård kan de snabbt ändra. Mycket målat har det definitivt blivit. Men maskinhallen som fanns med på listan blev inte en av dem.

Däremot har vi bland annat målat vindfång, hängbräden, tak och lekstuga i sommar. Det största projektet blev vårt eget hus där allt målningsbart plus taket fick ett rejält lyft.

Varv nr 1 av 2
Taket blir som nytt
Färdigt!
Den hyrda ”spindeln” har varit en storfavorit under målningstagen

Jag trodde aldrig jag skulle erkänna det här, men i år har jag varit tacksam för att vi har en relativt underhållsfri fasad på huset. Jag som alltid drömt om ett rött trähus med vita knutar. Vilken tur att vi inte behövde måla hela huset!

Flyghavremånad

Som uppväxt på en mjölkgård har jag alltid förknippat juli med höbärgning. En månad fylld med att vänta på vackert väder, hövändning och bromsar. Idag bor jag med en bonde som odlar spannmål, så här bärgas inget hö. Däremot väntar vi definitivt på de dagar då solen skiner. Juli förknippar jag numera med den årliga flyghavrejakten.

Tvåradigt korn (Arild)

Varje juli går vi (bokstavligen) igenom alla åkrar för att kontrollera om vi har flyghavre någonstans. Hittar vi inget får man vara nöjd. Om vi däremot hittar flyghavre plockas den genast bort, skiftet kollas på nytt efter en tid och ännu nästa år vidtas åtgärder för att få bukt med problemet.

Även om vi faktiskt bara gör vår plikt och följer Finlands flyghavrelag, där det bl.a. står att markägaren är skyldig att se till att hålla bort flyghavren, är det också en chans att få se hur alla grödor artar sig. Förutom att spana efter flyghavre får man en bra helhetsbild över hur det ser ut på alla åkrar. Observationer görs bl.a. gällande i vilket utvecklingsstadium grödan är, hur växtskyddet lyckats, eventuella växtsjukdomar och hur dräneringen fungerar.

Sen att det ibland är riktigt vackert där man går gör ju inte saken sämre. Då kan man bortse från bromsar, daggvått spannmål och därpå följande dyngsura skor och byxor.

Där som sädesfälten böjer sig för vinden

Paprikaskogen

Ifjol blev vi riktigt bitna av djävulssylt. Den är ett perfekt tillbehör till tacos, chips eller som smaksättare i såser. Inför detta år tänkte jag försöka odla en del av ingredienserna själv. Svärmor odlar tomater så jag försökte mig istället på paprika, chili och vitlök. Vitlöken minns ni kanske från tidigare inlägg hur bra det (inte) gick.

Paprikan däremot grodde, planterades om och växte som tusan. Jag skänkte några plantor till min lillebrors nya växthus, och planterade resten själv. Handen på hjärtat sparade jag nog lite för många plantor. Häromkvällen plockade jag in runt 20 paprikor och det minskade inte nämnvärt.

Bananpaprika

En detalj i mitt odlande är att jag inte är sådär jätteförtjust i att äta paprika. Speciellt färsk paprika får jag lätt en envis halsbränna av. Tillagad brukar däremot gå bättre. I nuläget har vi fyllt, grillat, rostat och kokat paprika på olika sätt. Djävulssylt gjorde jag en sats av häromkvällen, men den blev något för stark… Jag hade höftat lite när jag köpte chili från byns chilibutik, Yvonnes chili och grönsaker, eftersom min egen chili ännu inte har några mogna frukter.

Chilin har äntligen satt frukt