Aldrig sockor!

Jag har ju som sagt under den senaste tiden börjat sticka. De första projekten som blev klara var bl.a. halsvärmare och en mössa. I början av mitt nyvunna intresse för stickningen hävdade jag bestämt att jag aldrig kommer att börja sticka sockor. Det kändes för svårt med många olika tekniker att behärska som att plocka upp maskor, få till kilar och förstås den fruktade hälen.

Jag hade också ett minne av lågstadiets handarbetstimmar (då för övrigt alla var tvungna att sticka ett par sockor) att det var rätt obekvämt med många stickor, svårt att få jämnt och risk för att tappa maskorna.

Men efter att ha blivit varm med stickorna bestämde jag mig för att prova. Hur svårt kunde det vara? Som av en slump diskuterade jag stickning med min mor och då kom vi oss in på magic loop. Det innebär att man även stickar mindre projekt, som t.ex. sockor och vantar, på en rundsticka. Mamma hävdade att det nog är riktigt lätt att sticka på det sättet och jag bestämde jag mig för att ändå prova.

Socka med magic loop

Då jag ännu har rätt svårt att förstå skrivna stickinstruktioner har videoklipp varit räddaren i nöden. Strömsö har jättebra korta videon med hur man lägger upp, stickar olika sorters maskor och tar ihop. Och på youtube finns det förstås en uppsjö av stickvideon. I teorin kan man sticka två sockor samtidigt med magic loop, men jag har hittills stickat en åt gången.

Jag ska inte ljuga: jag höll på att ge upp många gånger när jag började med min första socka. Först sket det sig med att få in att sticka sockor på rundstickan, det var som om hjärnan inte ville programmera in hur man skulle göra. Sen plockade jag på något vänster upp en massa maskor i misstag under hälen, hälhoptagningen blev inte alls som i beskrivningen och så vidare. Efter många fula ord, och en X antal gånger uppriven stickning fick jag färdigt den första sockan. Efter det var det som om något klickade i huvudet: jag kunde ju! Det förlösande för mig har helt klart varit hur bekvämt det är att sticka med en rundsticka istället för det vanliga strumpstickorna och att jag börjat få till hälen. Resultatet är redan flera sockor, tre par till Barnet nästa vinter, ett par till Bonden och nu står undertecknad själv i tur.

Sockskörd april-maj 2020

Bråda tider

Hann knappt posta föregående inlägg innan arbetet här hemma brakade lös igen. Under i princip två dagar har vi harvat, sått och vältat 17 hektar vete. Brådskan stavas utlovat regn till helgen. Svärfar och jag skötte vältandet idag, där jag fick eftermiddagspasset.

Trots att man ju de facto är väldigt bunden om man bor på ett lantbruk kände jag en oerhörd frihet idag. Bara jag, traktorn och fredagsradio på full volym.

Och fredagsglass 😊

Blommor i min trädgård

Både regn och snö (!) har bromsat vårbruket under de senaste dagarna. Dagar som jag då hunnit spendera ute i trädgården. Det är så härligt när en sort efter den andra börjar blomma, så här kommer en liten titt på vad som blommar hos mig just nu.

Snödropparna slog ut ordentligt idag.
Vildtulpanerna håller på att börja blomma.
Vit scilla
Pärlhyacint
Morsdagsrosen med pionen i bakrunden som tack och lov överlevde den något omilda flytten i höstas.

Fördelar med en bonde, del 2

Till för ett par år sedan hade vi ännu grisar i den äldsta delen av ladugården. En del som var mycket tung att arbeta i rent fysiskt och inte optimal vad gällde inomhusklimatet. Efter att det lilla traktorgaraget för länge sedan blivit för litet byggdes hela den ladugårdsdelen om till garage för både bilar och betydligt större fordon. Kvar på utsidan lämnade den tomma dyngplattan, nu utan fastgödsel.

Till morsdag fick jag och svärmor en efterlängtad kompost. Den har vi dels för att minska på soporna till tunnan som vid varje tömning har en tendens att vara överfull. Dels för att ta tillvara på det biologiska avfall som två hushåll producerar. När man äter 98 % av alla måltider hemma blir det en hel del potatisskal, kaffesump och matrester.

Komposten fick passligt nog sin plats på dyngplattan, eller kompostplattan kanske vi skall kalla den.

Tydligen hade vi redan ett färdigt skydd för att förvara kompostströet i = den gamla skitkanalen.

Ännu händer det inte så mycket i tunnan, men jag tänker att efter ett par veckor när vi kontinuerligt fyllt på den kommer temperaturen säkert att börja stiga.

Det bästa av allt med placeringen? Det gör inget ifall komposten börjar klotta eftersom det finns en liten brunn under plattan dit all överflödig vätska far.

Terapi

En av de saker som får mig att må bra och koppla av är att måla. Ju större projekt desto bättre. I sommar hoppas jag hinna med en maskinhall och det vita runt vårt hus om bara vädret tillåter.

Innan det blir dags för dessa projekt har jag redan hunnit tjuvstarta målningen 2020.

Plockepinn

Här hemma kom en byggsats till en sandlåda hem häromdagen. Den väntar nu i garaget på sitt sista varv lasyr innan det är dags att skruva ihop den.

Den senaste veckan har jag också hunnit hjälpa till med ytbehandling och målning av en bastu hemma hos mor och far. Igår fick den sista varvet på fasaden. Som jag väntar på invigning av den senare i sommar!

Annorlunda eftermiddag

Mina eftermiddagar består oftast av att försöka hinna med diverse göromål hemma medan barnet sover sin dagsvila. Idag såg programmet lite annorlunda ut eftersom årets stödinforunda ordnades helt via webben idag. Traditionellt har den ordnats som traditionella infotillfällen ute i kommunerna. Eftersom det är jag som har hand om ”EU-pappren” hos oss är det också min uppgift att hålla mig uppdaterad inför årets stödansökan.

Mycket har skett via webben under våren för min del, allt från nämndmöten till kaffeträffar. Det är ofta det krånglar när man gör saker live, via webben. Är det inte mickar som inte fungerar eller bild som stannar är det powerpointer som man inte lyckas få fram.

Screenshot: Fredrik Grannas och Rune Forsman

Inget av detta hände idag. Det var snygga övergångar mellan presentationerna, lite frågor infogat som lättade upp programmet och framförallt korta videor som gjorde att man orkade sig koncentrera genom hela. Kan ju hända att jag är partisk när det är nuvarande och forna kollegor som fixade inforundan, men gud vad proffsigt ordnat!

Screenshot: stödinforundan 2020

Ännu ordnas två stödinfon, ikväll 16.4. kl. 19.00 eller i maj 27.5 kl. 19.00. Här finns program och länkar.

Artikel på andra inhemska

För över en månad sedan blev jag intervjuad av Maaseudun Tulevaisuus i egenskap av fullmäktigeledamot för SFP i Vörå kommun. Resultatet går att läsa här och här. Det som imponerade mig mest under intervjun var att artikelförfattaren Antti Kantola pratade svenska med mig! Något som man i dagens samhälle sällan tar för givet. Bilderna är alla tagna av Johannes Tervo.

Fotograf: Johannes Tervo
Fotograf: Johannes Tervo

Undrens tid

Det här med social distansering för med sig en del underliga bieffekter hemma hos oss. Bland annat detta:

Kläckte ur mig åt min kära mor att jag nog behöver ett projekt. Både stickor och garn följde med hem förra helgen och saldot hittills är ovanstående. När jag börjar ett projekt har jag en tendens att gå all in med en gång. Har försökt att inte ta mig vatten över huvu men i nuläget finns redan en huva och strumpor åt Bonden på stickorna.

Jag är relativt säker på att sist jag stickade var under handarbetstimmarna på sjuan. Då stickade jag ett pannband. Det tog hela höstterminen.