Snart är det dags. Odlingsåret börjar för min del i januari. Snart är det dags att så de växter som kräver en lång utvecklingstid för att hinna ge skörd innan hösten.
I år planerar jag att så följande:
För något år sedan sådde jag också aubergine tidigt, men ingen i familjen fattade riktigt tycke för den. I år har jag också föresatt att mig att mest odla sådant som vi äter, mycket rotfrukter, lök, gurka och tomat. Och bara en sorts chili och paprika.
Ett av mina andningshål, stället där jag tankar energi och bara får vara är i min trädgård. Kvällsrundan då man vattnar, fyller på tunnan, drar upp ett ogräs här och var och ivrigt följer med hur allt växer ger mig en sådan känsla av ro.
I år har odlandet utvidgats med både ett växthus och ett större trädgårdsland. Det ”gamla” växthuset är fyllt till bredden med tomater i olika former. Mitt nya växthus inhyser gurkor i mängd och parti, plus några paprikaplantor och vattenmelon.
Som alltid inbegriper odlandet nya grödor och lite experimenterande. Med varierande framgång kan vi väl konstatera i detta forum.
Årets fram- och motgångar, vi börjar väl med det som verkar lyckas
… inte årets hitt
Jag försöker alltid testa något nytt i trädgården varje år, både på friland och i växthuset. I växthuset odlar jag i år bland annat miniaubergin, djungelgurka och krukgurka som nya grödor.
På friland har jag däremot testat kål för första gången. Jag drev upp plantor av savoykål som fyllde 1,5 pallkrage. Sen köpte jag några plantor brysselkål för att fylla ut den sista pallkragen. Det såg så bra ut där i början, allt växte bra och det började t.o.m. bildas små kålhuvuden av savoykålen.
Sen gjorde jag det stora misstaget att lämna bort fiberduken. Det växte ju så fint! Nog klarar sig plantorna säkert. Föga anade jag vad som skulle komma sen.
Det började komma små hål på kålbladen. Plantorna blev också något vissna och slitna. När sommarens värmebölja slog till var katastrofen ett faktum. Kålmalslarver i hundratals, om inte tusentals hade flyttat in. Jag blev så uppgiven att jag inte ens orkade börja plocka dem förhand, larverna var precis överallt!
Jag hann som tur var skörda några små späda kålhuvuden innan allt blev uppätet.
Såhär ser mitt kålland ut idag. Den ena pallkragen fick en oplanerad julisådd med salladslök, dill och ärter. Den andra står ännu med uppätna kålplantor och blir antagligen till vitlöksland senare i höst.
Än är det länge innan vi kan tröska något ute på åkern. Men i växthuset händer det massor varje dag! Allt har verkligen dragit iväg nu när sommarvärmen kommit. Snart kan jag skörda djungelgurka, krukgurka, spetspaprika och körsbärstomat. Chilin och äggplantan blommar också men där tar det nog någon månad ännu innan provsmakning.
Ett intensivt och för mig stort trädgårdsintresse drabbade mig helt oväntat för ett par år sedan. I år hade jag tänkt (försöka) ta det lite lugnare och kanske inte driva upp fullt så många plantor. Försökte tala allvar med mig själv och dra mig till minnes alla paprika- och chiliplantor som jag inte hade rum med ifjol.
Vi kan väl kort och gott konstatera att det inte har gått sådär superbra med mina intentioner. I början av februari satte jag miniaubergin, paprika och ett par sorters chili. Dessutom finns det flera frösorter som får vänta till mars innan det är deras tur. Var jag ska få rum med allt om det lyckas gro är en helt annan femma.
Jag gillar helt klart starten mest med odlingen; att få gå igenom frölagret, söka fram krukor och skita ner sig lite med jord under naglarna. Under veckan tittade de första små auberginbladen upp och cayennepepparn verkar också vara på gång.
Såhär skrev jag i början av maj när jag startade ett inlägg om täckodling :
Det känns som om jag eventuellt är sist på bollen när det gäller detta, men i år tänkte jag testa på att täckodla. Jag har redan fixat grunden till bänken, nu saknas det bara att täcka. Det enda material vi har hemma just nu är halm. Något som säkert skulle funka bra om det inte vore för det faktum att vi bor på ett rätt så blåsigt ställe. Halm har ju en tendens att flyga iväg.
Efter att jag skrivit om dethär täckte jag ändå med den halm vi hade. Synnerligen torr halm… Jag täckte in en del av bänken med halm, satte fiberduk och stenar på så att det inte skulle flyga iväg i första taget. En blåsig dag senare hade 90 % av halmen blåst iväg till grannarna, fiberduken upphittades vid åkerkanten och jag var något uppgiven. Främst för att jag ju nog varit medveten om hur stor risken ändå var med tanke på stället där vi bor.
Skam den som ger sig. Den stora bänken jag tänkt täcka är i nuläget otäckt (och lär så förbli), men i princip alla pallkragar fick någon typ av täckning under sommaren. Gräsklipp kommer det begränsad efter vår gräsklippare, men jag har också täckt med bl.a. ogräs som inte fröat av sig, rabarberblad och en del av libbstickans äldre blad. Det gick inte snabbt att täcka som jag gör, men det var så roligt att se hur bra allting växer i en jord där fukten hölls jämnare av täckmaterialet.
Vi lade lite rullgräsmatta i juli och där kommer det äntligen ordentligt med gräsklipp. Gräsklippet som kommit därifrån lyckades jag räfsa ihop till alla mina tre nya pallkragar och till den nya rabarbern. Här nedamom ser ni hur det såg ut i mina pallkragar i slutet av juli.
Livet längs en grusväg
Anna Bertills
Livet längs en grusväg
Livet längs en grusväg
Livet längs en grusväg
Pampasbonden 